Jag har alltid trott på ett sjätte sinne. Jag tror att alla har ett, bara att man inte har utvecklat eller upptäckt sitt sjätte sinne. Kalle skrev nog något om detta ämne med, har jag för mig. Iallafall, jag har alltid varit ivrig att vara tillräckligt mottaglig för detta, att upptäcka det eller vad man ska säga. När jag var liten var jag nog så pass fångad av det att jag blockerade mig själv för att utnyttja det, jag tänkte för mycket på det helt enkelt. Den senare tiden har det mer blivit ett konstaterande, och jag har inte lagt så mycket vikt i det. Nu är jag dock 99% säker på att jag är på jävligt god väg. Jag själv är övertygad om att jag till viss mån kan veta vad som ska hända, innan det händer. Fast omedvetet. Det senaste halvåret har sjukt många "sammanträffanden" skett. För det mesta tänker jag på någonting, något jag inte tänkt på länge, och sedan sker det. Typ helt plötsligt kommer att tänka på någon jag inte tänkt på eller sett på länge, och några timmar senare står personen framför mig! I helgen fick jag det mest slående exemplet: på morgonen satt jag och tittade på teve eller något liknande, och tänkte utan speciell anledning" undrar hur vanligt det är med albinos, undrar om jag någonsin kommer få se någon som är det?". En tanke jag nog aldrig tidigare har funderat på. Jag och Philip drar till Lund och sätter oss och fikar på Arimans. När vi ska gå sitter det en albino bakom oss. FÖr mig blev det väldigt slående, i samband med en massa liknande incidenter det senaste. Jag tror inte att det bara kan vara sammanträffanden, för det har hänt för många gånger, med för ovanliga saker. Det fungerar ju dock inte om jag tänker på något och sedan funderar på om det då kommer att "slå in", utan det är omedvetet.
I vilket fall hoppas jag att jag, nu när jag är mer medveten om det, kan utveckla det ytterligare och bli mer mottaglig för det. Det är oerhört fascinerande, om inte annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar