Jens Lekman

Igår insåg jag flera saker när jag såg Jens.
Bl a insåg jag vad alla har menat med hur bra han faktiskt är live, när jag tidigare har missat honom. Hans leende fick mig också att komma på hur mycket jag kan älska leenden som inte är skratt, som är där av ren lycka. Att strängen gick av och att någon vers började fel gjorde ingenting, det förhöjde stämningen, som vissa stunder var obeskrivbar. När hela publiken knäppte fingrarna i takt och visslade tillsammans med bandet under a capella-låtarna var en av höjdpunkterna. Att han spelade A Postcard to Nina och You Are the Light var en annan. Det enda som var ett minus var att han inte körde så många gamla låtar som man kanske önskat, men det var verkligen en upplevelse för sig. Jag var helt uppslukad under hela den över en timme långa konserten. Jag vill inte påstå att det var den bästa konserten i mitt liv, men jag ångrar inte för en sekund att jag la mina sista pengar på biljetten och mannen har helt klart fått en ny betydelse. Det är så att jag nästan är sugen på att låna pengar och dra till malmö ikväll också och se honom, men mitt förnuft hindrar mig nog.

Todd Barry var verkligen också... something else. En totalt tragikomisk man, mörk monoton röst och skumma blickar. Men jag lämnade publiken och var totalt uppfylld av hans mörka, men ändå så öppna gestalt. Jag vet inte, det kanske låter lite väl djupt, men det var en känsla jag hade efteråt.
"Well, at least I thought that was funny"





Oh God Jesus Christ
I try to focus on your eyes
Having dinner with your family now
keep a steady look on your left eyebrow
if it raise, it means yes
if it not it means take a guess

yours truly
Jens Lekman