1905

Jag måste erkänna att jag blir lite nervös.
Pappa är i USA med jobbet, han åkte i måndags. Han ska vara där i två veckor.
Nu ringer han - tidigare i veckan har de fått pengar och bil snodda, och polisen ville inte hjälpa dem (de tror att pappa har kört rattfull och kvaddat bilen, men att han inte vill erkänna det). Alla grejer de skulle ha till jobbet, som han är där för, har de inte fått.
Och nu pissar han blod.

Inte för att det måste vara något allvarligt, det är bara alla tänk-om-tankar. Och eftersom jag inte var alls rädd när mamma var sjuk, och i efterhand har insett hur allvarligt det faktiskt var så skrämmer jag upp mig själv med allt sådant ännu mer, för att inte missa det typ. Plus att det stör mig som tusan att jag inte minns någonting från när mamma var sjuk. Jag var den enda av oss ungar som inte var rädd för att hon skulle dö, eller åtminstone inte pratade om det. Det enda jag sa var att jag inte skulle vara ivägen, utan hålla allt för mig själv. Själv minns jag inte. Och innan idag kom jag på möjligheten att flygplanet ju kan störta på vägen hem, vilket jag inte tänkt på innan, vilket bara spär på det här ytterligare.

Pappa har hemlängtan också, inte undra på när han inte ville dit alls, och allt man möts av är stöld, dryg polis och USAs sjukvård.

Som sagt var så är det förmodligen ingenting, men nu är jag nojjig. Jag vill veta.