Jag ser faktiskt fram emot den vita period som förhoppningsvis väntar, det har behövts ett tag. Dock kommer Rasmus nästa helg, och då kommer jag garanterat att dricka, men förutom det ska jag inte dricka så jävla mycket i onödan som jag har gjort det senaste. Förhoppningsvis. Och det ska bli skönt, hur bra min vecka än har varit är min kropp helt körd. Och fylleångesten/bakisångesten är inte att leka med. En vit vecka väntar nu i alla fall.
När vinet glöder i de fyllda glasen och vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band. Vi som gått omkring och varit så blyga vi slutar upp att smyga, motet kommer efterhand. Hej, tjo och klackarna i taket! Nu visar vi helt naket hur modiga vi är. Inga ord kan bli förstora, vad har jag att förlora? Så är det med det! Alla rus i stora famnen och skeppet söker hamnen och vänskapen är varm. Livets gåtor blir så uppenbara och dem kan jag förklara när du vilar på min arm. Senare när berusningen har lagt sig och det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst. Då undrar jag över hur du ser mig, man för sig och hur man beter sig och då skrattar jag nervöst. Mitt hjärta har en frusen inneboende med pajjat självförtroende som inte mår så bra. Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns allt det jag glömmer och säger att hon är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar