Våren är alltid melankoli. Ganska synd att det ska vara så, men vissa saker rår man inte för. Och det gör heller inte att jag tycker illa om våren, verkligen inte. Jag älskar våren. Det är bara en årlig känsla som smyger sig på, dämpar allt. Men det är också en känsla som inte är helt föraktad. Den är välbekant, och det är något fint med att bara studera. Melankoli måste inte vara ledsamhet, det innebär för mig snarare apati. Men våren ger även en känsla av frihet. Det kanske är det som stressar, den nyvunna friheten. ljuset.
Tur att man har fina Louise som ska bjuda på mat ikväll för jag är paaank. Dessutom har jag bokat klipptid idag. Det är bara att inse att jag aldrig kommer att vänja mig vid att ha håret i ansiktet, så nu får det nog bli lugg igen!