Jag vet inte ens vad jag ska säga. Vad fan är det som händer. Jag kommer aldrig i hela mitt liv efter vad som har kommit fram under valrörelsen att erkänna Sverigedemokraterna som ett giltigt parti. Erkänner man sig ha så pass främlingsfientliga åsikter att ens valfilm censureras i TV, så borde man inte ha möjlighet att sitta i riksdagen heller. Jag kommer heller aldrig att erkänna Jimmie Åkesson som politiker. Säger man saker till andra partiledare såsom "du kan vara taliban" ska man inte uttala sig i politiska sammanhang.

För mig har det hela tiden varit viktigare att Sverigedemokraterna inte kommer in än att det blir ett regeringsskifte. Det är inte främmande att jag inte sympatiserar med de blåa, men jag röstade heller inte på de rödgröna i riksdagsvalet. Men naturligtvis hade jag mitt hjärta hos vänsterblocket. Jag hoppades på ett skifte, men rösta som ni vill. Vi hoppas ändå för det mesta på samma utveckling, men tror att vi ska nå dit på olika sätt. Viktigast för mig har kommit att bli att det som nu händer inte skulle hända. Att ett öppet främlingsfientligt parti får styra även i Sverige, i likhet med många andra delar av Europa.

Nu ska Mona snart tala, och jag ska återgå till valvakan.
I morgon klär jag mig i svart.