onsdag 6 oktober 2010

jimmie, jimmie, jimmie


Anser man sig att som parti vara kapabla att sitta i riksdagen borde man också vara medveten om att demonstrationsrätten är en del av det demokratiska samhället. Det är inget nytt att svenska folket öppet visar sina politiska åsikter vid tillfällen som till exempel riksmötets öppnande. Sverigedemokraterna har en dessutom själva en gedigen historia bakom sig (och då talar jag inte ur ett 100årsperspektiv eller liknande, utan ett betydligt med samtida) med våldsamma demonstrationer och till och med dödshot i samband med andra partiers torgmöten. Åkesson om någon borde inse att påta sig rollen som någon sorts martyr därför blir något paradoxalt. Vänsterextremister är ett problem mot samhällsordningen, precis som högerextremister i lika hög grad är det. Att klumpa ihop alla, som utnyttjar den demokratiska rättigheten att offentligt gör sin röst hörd, som vänsterextremister, det om något är kränkande mot demokratin och det svenska folket.

Ser man sig dessutom som påhoppade när biskopen tar avstånd från rasism, då kanske man ska fundera över om det inte är läge att sluta hävda att man absolut inte är just rasister. Eller?
Här är artikeln,
och här är biskopens predikan.

Inga kommentarer: