Du kan kalla mig för idiot.

De senaste dagarna har mitt hem förvandlats till en fotostudio. Jag fick nämligen ett uppdrag att fotografera mat till en hemsida för något norskt företag. Och det tar mer tid och kraft än man tror. Två heldygn har jag lagt i veckan, eftersom jag samtidigt måste läsa ut Iliaden och skriva en uppsats om densamme. Men det har varit svårt, för jag har ingen vettig belysning, och inget utrymme. Och inte en kamera att tala om heller. Responsen jag har fått har varit att bakgrunden och ljuset inte är helt toppen (eftersom jag inte har någon studio, och bor i en källarlägenhet) och att närbilderna gärna får vara ännu närmre (men det klarar inte mitt objektiv). Jag tror helt enkelt att jag har gjort det bästa jag kunnat, men det har varit knepigt. Och jag har en hel del kvar,

Här kommer kickern! Min dator dog kaffedöden i förrgår. Innan jag hunnit skicka över alla filerna till min uppdragsgivare. Och efter inlämning av hårddisken visar det sig att inget går att rädda.

Så först oroade jag mig för jobbet. Jag har inte tid att göra om allt, men blir tvungen att göra det. Jag vill dels ha gjort jobbet, och jag har redan påbörjat det, liksom. Köpt mat som ska fotograferas och så vidare.

Sedan slog det mig att allt är borta. Alla fotografier sedan två år tillbaka. Även om en bråkdel ligger ute på nätet så är allt borta. Alla förlovningsbilder, alla sommarbilder, alla digitala resbilder... Jag har varit så på väg den senaste veckan att framkalla och kopiera till Philips hårddisk, men såklart har det inte blivit av.

Framförallt känner jag mig som en sådan jävla idiot. Fastän jag innerligt känner att det kan hända vem som helst och inte ens har dåligt samvete för att jag dricker kaffe vid datorn, så känner jag mig som en sådan jävla jävla idiot. Säkert eftersom jag har varit så på väg att kopiera allting. Fotografier är så mycket för mig. Nu är jag mest sugen på att aldrig mer fota digitalt, bara analogt. Fan jävelberg.

Hur som haver, så väntar fortfarande allt. Jag måste lägga mig igen och läsa ut käre Homeros.