om politik och kön

Jag ser två alternativ:

Antingen lyckas människor såsom Michele Bachmann och Sarah Palin hamna på politiska poster för att, och nu inser jag att jag låter konspiratorisk, det någonstans i USA finns en grupp människor som anser det vara en risk med kvinnliga kandidater inom politiken. Man inser att man inte kan fly tidens anda, och därför framför man sina representanter. Representanter som visar sig vara totala spån. "I find it interesting that it was back in the 1970s that the swine flu broke out then under another Democrat president, Jimmy Carter. And I'm not blaming this on President Obama, I just think it's an interesting coincidence." Man väljer personer som uppenbarligen kommer att figurera som varnande exempel på hur det går om man placerar kvinnor på betydande poster. (Här utgör demokraternas Hillary Clinton ett undantag.) Detta är lättkaraktäriserade (och lättkarikatyriserade) kandidater som nyttjar en retorik starkt präglad av kristen religiositet, och vars åsikter stammar från samma världuppfattning. Michele Bachmann som nu kandiderar för republikanernas presidentkandidat är uttalat emot samkönade äktenskap, och Sarah Palin som 2008 var republikanernas kandidat för vicepresidentsposten är som bekant abortmotståndare. Den förstnämnde förnekar även evolutionsteorin. Det är klassiska, amerikanska hemmafruar som har tagit på sig sin makes kavaj och nu försöker leka politik. Detta är båda kvinnor som har rönt stor medial uppmärksamhet för sina tabbar i offentliga sammanhang. Citatet ovan är ett av Michele Bachmanns många felsteg. Dels för att det är en befängd slutsats, men även för att det är osant. Årtiondet stämmer, men inte sittande president. Vid tiden för svininfluensans utbrott under 70-talet, närmare bestämt 1976, var Gerald Ford, inte Jimmy Carter, USAs president. En republikansk president.

Att exemplifiera min poäng genom den här typen av citat kan tyckas ytligt, men jag vill hävda att det säger mycket om uppfattningen av kandidaten i fråga. Är detta då en kandidat som inte hör till normen (äldre vit man) så blir denna uppfattning mer markant och slutsatser dras om dessa kandidaters egenskaper. Tabbarna blir inte bara tabbar. Dessa politiska aktörer är inte heller bara ansiktet för sina partier, utan genom att tillhöra en inom politiken avvikande grupp (som kvinna eller som svart eller som homosexuell) kommer de även att representera en uppfattning om denna avvikande grupps lämplighet inom detta sammanhang.

Och då kan man fråga sig varför det är just dessa kvinnor som placeras på betydande och offentliga roller inom den amerikanska politiken.

Det andra alternativet jag kan se är att det snarare är medias fel att dessa kvinnor presenteras som knasbollar. Det är inte främmande att media lägger tonvikt på olika företeelser och egenskaper beroende på om personen i fråga är av manligt eller kvinnligt kön (det sker även i Sverige). Kanske är de här kvinnorna offer för en massmedial slakt, som snedvrider den politiska debatten och dess kvinnliga representanter. Det är tacksamt för media att måla ut dem på det vis som nu görs för att de tillhör det kvinnliga könet, då incidenterna anses vittna om personen i frågas egenskaper snarare än de ses som olyckliga undantag. Effekten blir densamma, att kvinnor på betydande poster inte tycks kunna innesitta samma proffessionalitet som deras manliga motsvarigheter, men skulden hamnar på media istället för på politikerna. I samband med detta kan man även nämna att historieskrivningen och även samtiden inte är utan lyckade kvinnliga ledare och politiska aktörer, men att de som presenteras i media är de som kommer med citat såsom ovan, och de är dessa som riskerar att förknippas med sitt kön. Det är så kvällspressen fungerar.

Ett tredje alternativ finns därtill och det är att jag ser ett samband där man inte borde se ett. Att dessa kvinnor borde stå för republikanska politiker, eller helt enkelt politiker, och inte som kvinnliga politiker. Och att två kvinnor är för få exempel för att dra slutsatsen att de är medel i ett könsbaserat maktspel. Kanske.

Men jag kan inte hjälpa att det i en patriarkalt styrd värld känns som att de undantag som presenteras på andra sidan havet inte utgör toppskiktet av den minoritet de representerar. Dessa personer är undantag i branschen som således utgör utmanare av detta maktförhållande - och de är inte goda nog.