"Bara en håltimme ibland då man kan springa ut och andas ljus. Sol och snö, på bergen i fjärran sol och snö, det drar i bröstet: ut, o ut i världen. Eller om det tvärtom är hemlängtan? Jag längtar alltid, det är konstitutionellt, jag kan bläddra i en almanacka och rycka till för ordet 'april' som om det vore ett namn på saligheten; bara för att vi råkar befinna oss i december. Och tvärtom. Jag längtar efter vår när det är höst, efter höst när det är vår och efter Gustav när han inte är hos mig, bort när jag är hemma och hem när jag är borta, och just nu efter allt på en gång, bort eftersom jag är här och hem eftersom bort är hem."
Maken - en förhållanderoman, Gun-Britt Sundström.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar