Men jag mår bra av att skriva uppsats. Det är något jag behärskar. Får mig att sträcka på ryggen och nöja mig. Som om jag avancerar och retierar på samma gång. Trots all vånda och stress som det ganska oundvikligen medför gillar jag det. Jag gillar att zooma ut och studera hur sidorna förökar sig. Hur dokumentet växer. Metaforen har dragits tidigare, men den här typen av arbeten blir ens barn. Något man skapat och som nu tar form framför en.
Zooma ut.
34 sidor.
"Kom och titta, se vad hen har växt!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar