Det må vara trivialt, det är jag inte människa att avgöra, men det här är än så länge mitt favoritutdrag:
1.
Stormfågel flyger,
skriker i kvällen,
mörkret har svarta vingar,
som slår och slår...
slår emot rutorna,
knackar i väggarna,
gläntar på dörrarna,
går och går...
Vem är det som går?
Vem är det som går i dörrarna?
Har han det svårt ikväll?
2.
När ingenting mera hjälper,
ej bibel, ej kaffepanna,
då smyger hon ut i berget,
i stormen, i ödsligheten.
Hon glider på den regnvåta hällen,
snubblar i ljungen,
Vidare... vidare... dit upp.
3.
Där ser hon havet.
Där ser hon henne, havskvinnan,
den skamliga, nakna förförerskan,
som tar deras män.
Hon vill se henne,
möta henne,
ta famntag, döda henne...
Å nej, be och bevaka, bönfalla...
Har du det svårt där ute ikväll,
har du det svårt ikväll?
4.
Och ingen kan säga till vinden:
lägg dig, var stilla!
Och ingen kan säga till vågen:
vila och rasa ej mer!
Men någon tog hennes oro.
Den blev till en fågel som lyfte,
lekte med vinden och flög.
Och någon tog hennes hjärta.
Det blev till en lysande låga,
som ingen storm kunde släcka.
Det brinner ett hjärta i bergen,
i stormen, i ödsligheten.
Tack Elin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar