Med anledning av humanioras försämrade anseende i vårt land:

Något väldigt obehagligt håller på att hända över huvudet på studenterna på Högskolan i Halmstad. Under några månaders tid har det på kommunal nivå diskuterats kring humaniora-utbildningens fortlevnad. Förslag har lagts fram om att villkoren för berörda ämnen ska förändras, i form av att två disputerade lärare istället för en bör finnas per ämne. Standard för program och kurser i Sverige är just nämnda, att två disputerade lärare per ämne är ett krav. Dock är Högskolverkets rekommendationer för så kallade "smala" ämnen endast en disputerad lärare, av uppenbara ekonomiska skäl och för att man är mån om att bibehålla en viss mångfald på landets lärosäten. Högskolan i Halmstad följer idag denna rekommendation, med goda resultat. Detta riskerar dock att stå inför förändring. Träder den nya paragrafen gällande kravet på två disputanter igenom kommer detta att beröra hela kultur-sektionen på högskolan. Och det är skandal.

Programmet Kultur, Kommunikation och Administration är unikt i sitt slag. Halmstads högskola är en av få institutioner som behandlar området för kultur som en del av arbetsmarknaden, och som utbildar eleverna till administrativa kulturarbetare. Hit kommer folk från hela Sverige för att studera - just med anledning av programmets inriktning. Hade man utnyttjat detta hade högskolan verkligen kunnat profilera sig. Humaniora-ämnenas betydelse debatteras allt oftare, inte bara i Halmstad utan i alla svenska medier, men faktum är dessa är något som alltid har funnits. Idag fungerar humaniora, och då avser jag i detta fall framför allt kulturvetenskaperna, som ett berikande element i samhället. Men utöver detta är det även en plattform för yttrandefrihet, diskussion och förståelse. Film, konst, idé- och lärdomshistoria, litteratur och historia lär oss att betrakta samhället (det egna och andras) och kritiskt granska skeenden i ett historiskt såväl som (förhoppningsvis) globalt perspektiv. Det ger mervärde och är en stor del av vårt samhälles uppbyggnad och fortsatta existens. Och så har det fanimig alltid varit.

Problemet är just att det som håller på att ske, sker över huvudet på dem det berör. Oron har redan uttryckts i Hallandsposten för en knapp månad sedan. Ett problem är även de nedskärningar som redan har skett på sektionen för humaniora, som nu måste betraktas i relation till de beslut som kommer att fattas av politikerna i veckan. Området för filmvetenskap är ett talande exempel - det senaste året har lärarantalet gått ned från tre personer till en. Nedskärningar av detta slag möjliggör nästa steg. Träder paragrafen gällande två disputerade lärare per ämne i kraft i veckan kommer filmvetenskapen såväl som övriga humanistiska och kulturvetenskapliga ämnen inte längre att hålla måttet - trots tidigare framgångar för programmet och dess elever.

Det är enormt viktigt att man, elev vid sektionen eller ej, reagerar mot detta. Så länge folk står omedvetna inför kommande händelser kommer också de personer som driver dessa förslag att dra detta till spets, och Högskolan i Halmstad riskerar att bli en institution enbart för ämnen såsom matematik och ingenjörsteknik. Inget ont om dessa ämnen. Men om detta sker, kommer högskolan även att mista sin särprägel - och Sverige kommer att ta ännu ett steg i riktning mot att behandla humaniora som ett ämne värt att försummas, istället för att utnyttjas.