En Wes Anderson-film är ungefär lika mycket en Wes Anderson-film som en Tim Burton-film är en Tim Burton-film. Fast om jag vid det här laget har blivit lite uttråkad av Tim Burton/Johnny Depp-konceptet så är Wes Andersons uttryck, om än igenkänningsbart, alltid nyskapande och spännande. Alla de karaktäristiska elementen som synts i tidigare filmer såsom Darjeeling Limited och till och med i den animerade Fantastic Mr. Fox, såsom geometrin i bildspråket, panoreringen i kameraförflyttningen, genomskärningen av väggarna, det humoristiska och på gränsen till stapplande manuset, finns med i Moonrise Kindom. Jag tycker att Bill Murray gör sin bästa roll i en Anderson-film (han har ju gjort en del), och både Kara Hayward och Jared Gilman är utmärkta skådespelarval. Möjligen är Moonrise Kingdom på gränsen till för lättsam - den är mycket mer utpräglat humoristisk än exempelvis Darjeeling Limited. Samtidigt innehåller den element, såsom Sams nakenstudier, samtal om livet, och Suzys samtal i badkaret med mamman, som gör att den trots korta scoutshorts och megafoner inte tappar fotfästet utan fortfarande har mycket att säga. Och den är såklart lika snygg som alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar