Det är lite frustrerande det här med att vrida på dygnet under lov. När man är med folk älskar jag att sitta uppe tills det är ljus, men nu när man bara sitter hemma och väntar på att tröttheten ska infinna sig är det ingen höjdare. Risken är att man blir melankolisk och tar ännu längre tid på sig att slå sig till ro. En annan risk är att man äter hela natten av uttråkning och vältrar sig i överflöd som ska roa en under de mörka timmarna. Fast jag tror mer på risk nummer ett, det tillåter jag mig lättare.
2 kommentarer:
Du kan ju prata med mig!
men vem ska jag prata med nu när du är en arbetande man då? vad gör jag då?
Skicka en kommentar