Är det själviskt att tro att det finns någon som helst sanning i det jag tänker, att det faktiskt finns ett samband mellan fantasier och verklighet? Ska jag ha dåligt samvete för att jag tror att en text finns till i hopp om att jag ska läsa den?
Förmodligen.
(Ärligare än såhär blir det inte)
1 kommentar:
Say what? Du får ju skriva lite mindre poetiskt så man förstår mer exakt!
Skicka en kommentar