måndag 10 december 2007

the time it takes for a heart to miss its beat is all the time that´s needed

Dancer in the dark
Jag har nog aldrig för gråtit så mycket av en film inför någon annan, sådan där riktigt djup gråt, tårar som aldrig vill ta slut, brännan i halsen.. De tre timmarna som följde efter filmtittandet spenderade jag på tåg, i ett närmast apatiskt tillstånd.
Jag älskar vad film kan göra med en. Jag älskar det.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, det är helt sjukt vad vi kan påverkas utav dom.