Som en undanflykt från sängen bjuder jag nu eder på dagen (eller, snarare gårdagen.. oh well, den 13:e)


I morse vaknade jag redan vid tjugo i tio, trots gårnattens sena syryck. Eftersom jag visste att Philip skulle ha hört av sig med besked angående ommålning av vår förtjusande lägenhet antar jag att det var därför jag reste mig med en gång och grabbade mobilen. Dock var beskedet ganska vagt, eller så var det jag som var för morgongroggy, och behövde en förklaring över ett telefonsamtal. Det slutgiltiga beskedet efter ett samtal med vår rasistiske och väldigt hantverkiga vaktmästare (eller liknade) Lennie á la machoman är dock nu att man inte får måla om, då det är betongväggar (bummer) och då bubblar sig tapeterna om man målar på dem. Ska man göra någonting måste man tapetsera om. Stön. Och pust.

SMS:et före Philips i inkorgen fick mig att resa på mig, det var från pappa som gratulerade till Norra Skånes artikel. Påpekas kan även att på min väg ur bingen beundrade jag de eeenooormt snygga kuddarna jag satt och sydde på i flera timmar igår (jag har aldrig klarat av slöjd, varken trä eller sy, vilket märks på tiden det tog). Jag var nöjd. Jag är övertygad om att jag kommer att bli en mycket huslig kvinna det närmaste, brödbak är inplanerat till familjesammandrabbningen och fler kuddar lär sys till den ack så gråa soffan. Jag kanske borde starta en inredningsblogg? Åsikter? Uh, jag är läskig. Blä.

Jag måste i alla fall säga att jag vaknade lagom i tid, för bara fem minuter senare skulle mammsing in till byn och tidningen kunde inhandlas. När tidningssidan var uppslagen konstaterade jag att det var väl inte så mycket att gratulera för, även om jag antar att det är kul bara att få lite PR (ungefär som att "det var ju kul att bli nominerad" på Oscargalan). Å andra sidan förväntade jag mig inte så mycket då snubbarna som intervjuade mig igår (nåja, i alla fall bemödade sig att dyka upp) var de mest ointresserade och oproffesionella gubbar på länge. De gav mig till och med ett sämre intryck än Lennie the rasistmachobutchman. Oh well, som sagt var.

Eftermiddagen spenderades med mamma i stan, vilket jag njöööt av. All kvalitetstid med mamma ensam känns så sällsynt att jag kan längta efter att göra någonting med henne i dagar innan. Det egentliga skälet till stadsbesöket (höhö) var att inhandla färg, vilket ju inte längre var aktuellt, men det blev trevligt ändock. Plus att hon godkände lägenheten, vilket var något av en lättnad för mig, då jag är den enda hittills som har sett den, inte ens Philip har sett lägenheten han ska betala för, hah.

Efter att mamma hjälpt mig att bära Philippackningen till stationen satte jag mig på tåget till Lund, kom fram den minuten för tidigt jag behöver för att hinna med buss nr 5 preciiiis, småsprang till hållplatsen, lämnade packningen hos mormor, cyklade mot Saras lägenhet samtidigt som jag försökte få tag på pälskling som jag lovat ringa, kom fram och kunde komma in utan att behöva ringa Sara. Väl uppe bjöds det på übergod förrätt (eller så var det jag som var hungrig efter en dag med bara tre koppar kaffe till föda), underbar paj (som jag kanske borde be om receptet till) och två olika sorters, goda sådana, muffins till efterrätt. Dock blev det en något snabb visit, men jag antar att när väl lägenheten är i ordning så blir det girls night out, eller liknande (i alla fall hoppas jag på det, som sagt var). Efter att hon berättat om kommande helgs maskerad som hon ska, plus ett samtal med min syster för någon dag sedan, är jag EXTREMT sugen på maskerad. Om någon vet något/vill slå ihop något - HÖR AV ER.

Eftersom jag gav mig iväg från underbara fem minuter senare än tänkt gick pedalerna i snabba varv hem till mormor, bilnycklar upphämtades och jag var utanför medborgarskolans lokal i tid. Dock så var alla parkeringsmöjligheter upptagna (och där är ALDRIG mer än några få bilar), vilket resulterade i att jag fick parkera några hundra meter bort, springa tillbaka och ta hissen till våning fyra (någon måtta får det vara). Tur är att vi alltid börjar fem minuter för sent, så trots det egentliga förseningen fick jag inga konstiga blickar.


Väl hemma hos mormor nu undrar jag vad det är med den här platsen som gör att jag tillåter mig så mycket mer, eller snarare, tappar all vad karaktär jag har. Varje onsdag äter jag för mycket och sover för lite. Liksom nu. Jag har varit jättetrött i säkert två timmar, men hittar alltid undanflykter. Trots att jag är så trött har jag ingen som helst lust att lägga mig, jag hade mycket hellre gått ut och träffat någon i natten
Och, kanske redan ganska underförstått, därav detta långa och ganska onödiga inlägg. Sorry 'bout that.

Och just det, en annan riktig bummer är att vi nu har förlorat Tobbe i Roskilde-teamet för Hultsfred. Därmed också Gego, antar jag. Riktig stor jävla bummer. Och eftersom Rage Against the Machine är det som lockar, och de ska ha turnée uppehåll under Roskilde, så finns det inte en chans att locka tillbaka dem. Men jag antar att man måste ha varit på Roskilde för att förstå hur mycket Hultsfred suger (suger suger suger).