vad som kommer att bli min död:

Jag har en ny vana. En dålig sådan. Inte så mycket en vana som något som händer regelbundet. Jag trillar fan överallt. Och inte trillar som i snubblar till. Utan verkligen huvudstupa, raklång i backen. Eller på övergångsstället. Eller i trappen. Eller vid busstationen. Och nu börjar jag lite smått hypokondriskt undra om det är något fel på mig, som helt plötsligt saknar de reflexer som krävs för att man 1) ska kunna avstyra fallet, 2) ska hinna ta emot sig i fallet.

Aj, som fan.