Gårdagens lördagnatt jobbade jag utanför Ullevi med att sälja merch inför kvällens Springsteen-spelning. Jag påmindes om hur det är att jobba med någon slags service, och också om hur kroppen känns klockan tre efter ett 11-timmars pass. Men framförallt förundrades jag när jag stod och kollade ut över publikhavet framför Bruce över att det är nu jag är ung, och det är det här. Känslan följde med mig när jag tog promenaden istället för vagnen till min hållplats, och livet kändes jävligt starkt.
Den senaste veckan har jag haft mycket besök. Johan och Elin stannade till i tisdags, Sandra sov här i onsdags och i torsdags kom pappa för att stanna två nätter. Alla är de en fröjd att ha nära sig, och man vill bara dra dem än närmre. På torsdag kommer Philip hem, men då är jag redan i Stockholm. Fram tills dess kommer jag antagligen inte att jobba, men jag har en stark känsla av att allt faller på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar