Philip är i Turkiet i två veckor framåt, vilket innebär att jag för en gångs skull av få bor ensam just nu. Det känns helt okej, men... ovant. Får mycket gjort, för det är bekvämare att göra ingenting när det är med grisen jag faktiskt älskar högt. Han går under öknamnet grisen, eftersom han skickar bilder på ölen han dricker mitt på dagen vid poolen. Här hemma har jag jobbat min första vecka på mitt nya jobb som brevbärare, och jag är glad.

Fast ensam blir jag inte så mycket, för ikväll kommer Johan och Elin och stannar några dagar. Själv oroar jag mig mest för att min pågående förkylning kommer att göra att jag snarkar ihjäl dem. Men det är smällar de får ta.